Släpp frilansaren fri!

Är det 14 månader som gått? Kanske 15? Oavsett hur länge den här pandemin plågat världen kan vi konstatera att det inte tog mer än några veckor för de flesta att inse att det fysiska kontoret inte riktigt förtjänar den nödvändiga status det så länge haft. Trots allt får vi nog ändå konstatera att uppgifter fullföljs, redovisningar hålls, möten genomförs och resultat levereras. Det funkar helt enkelt.

Så varför ska kontoren ens finnas? För att kontoren fyller fler syften än att fylla själva arbetsdagen. Kontoret skapar ett sammanhang för anställda som år efter år ska motiveras att fortsätta jobba för just det här företaget. Människorna på företaget bygger tillsammans företagskultur som gör att företaget och arbetsplatsen blir mycket mer än vad som syns i kalendern.

Jag själv är ganska trött på hemmakontoret och längtar tillbaka till ett kontor med samlingar vid kaffemaskinen, mysigt sorl i bakgrunden från en ivrig diskussion om någon fotbollsmatch (som jag inte sett) och luncher som drar över för att det helt enkelt är för trevligt för att inte låta den dra över. Tjusningen i anställning.

Men det finns det en grupp som sedan åratal tillbaka ställt om och valt bort den klassiska anställningen, för att istället ta del av friheten att själv bestämma över sin tid, sin plats, sina uppdrag och sin arbetssituation. Jag pratar såklart om frilansarna. Frilansare generellt har antagit en arbetslivsstil där de själva ska kunna avgöra vem de jobbar för, när de jobbar och var de jobbar. En frilansare bör alltså själv få bestämma om hen vill ta del av livet på kontoret eller fördrar att jobba från t.ex. ett café och om hen jobbar 8-5 eller 5-8. Så länge leveransen och uppdraget fullföljs. Tjusningen med frilanslivet. 

Så låt oss vila i att kontorets främsta syfte är den sociala interaktionen och att bygga samt upprätthålla företagskultur. Inget fel alls med det, snarare tvärt om ett bra sätt att få anställda att trivas och känna samhörighet med företaget och förhoppningsvis stanna kvar och växa inom företaget. Men det är alltså inte en plats som är nödvändigt för att arbetet ska bli gjort. Då ser jag ingen poäng i att inte låta det vara ständiga svängdörrar för frilansare och konsulter.

”Vi föredrar att du kommer in till kontoret och sitter här under kontorstider under din uppdragsperiod”. En uppmaning jag tror att väldigt många frilansare kan känna igen från antingen enstaka eller flertal uppdragsgivare. Här går ju hela poängen med frilansandet förlorad. Frilansarna har valt bort anställning och bolagsstrukturer, och borde alltid fritt få välja hur stor del av kontorslivet hos uppdragsgivaren de vill ta del av.

Den med en fast anställning har en form av oskrivet kontrakt att om inget annat sägs så är det fysisk närvaro som förväntas. Men bland frilansare och konsulter finns inte dessa oskrivna kontrakt. En stor del av poängen med att gå från anställning till frilans är just att kunna riva de där osynliga kontrakten och låta bitarna falla medan man skräddarsyr sitt arbetsliv efter vad som passar en bäst. Jag vill slå ett hårt slag för att det även ska få vara så i verkligheten när vi efter lång tid av lärdomar om kontorets egentliga roll kommer ut på andra sidan. Så när vi väl kan konstatera om det blev 16, 18 eller kanske 21 månader av hemmakontor och dörrarna till kontoren åter öppnar, glöm inte svängdörrarna – släpp frilansaren fri.

/Matilda