Var en gås!
Nu delar jag med mig av ett av mina absolut bästa tips, speciellt i tider där hålla i, hålla ut och ha tålamod blir allt svårare.
Jag tror inte jag är ensam om att uppleva att nu testar någon mitt tålamod och uthållighet på allvar. Den årliga släktfejden inför jul, pandemi, Intensiva arbetsveckor med fler idéer än dagar kvar på året, en sambo som inte hittar till tvättkorgen (trots år av pedagogiska instruktioner), envist mörker, en syster med gravidhjärna som berättar samma skämt för 17e gången i rad och sen går den där tallriken som faktiskt hade ett visst emotionellt värde sönder under en ilsken handdisk. Puh.
Jag försöker meditera och ”ta kontroll” över situationen, men då slår det mig att det nödvändigtvis inte är rätt lösning. Jag borde istället vara en gås.
Jag tror att det är många med mig som ibland kan uppleva känslan av att man ligger steget bakom, är reaktiv och att tiden främst går åt till att ”släcka bränder”. Och så kan det definitivt se ut vissa dagar, veckor och ibland även längre perioder. Men jag tror mig ha hittat lösningen rent tankemässigt för att hantera den stress som uppstår när för mycket oro och frustration samlas, och känsloberget står inför ett jordskalv. Lösningen är inte mycket mer komplicerad än att fokuserat intala och föreställa sig att det rinner av mig, det når mig inte.
Det går väl säkert hand i hand med sinnesrobönen – ge mig sinnesro att acceptera vad jag inte kan ändra, mod till att ändra det jag kan och visdom att se skillnaden.
Så varför pratar jag om gäss, böner och frustration? Därför att det är mycket för oss alla nu. Myndigheterna ber oss hålla i och hålla ut. Samtidigt närmar vi oss ett nytt år som vanligtvis bäddar för en nystart. Nya uppdrag, kanske en ny affärsidé som ska sjösättas, en ny arbetsform? Tålamodet att stå still och inte ha en tydlig vision om framtiden är minst sagt svårt när både privatliv och arbetsliv fortsätter rulla. Energi och tålamod räcker inte till allt och här gäller det att prioritera och prioritera bort. Drömmen om frilanslivet får stå kvar på priolistan, känslor kring en stridslysten släkting stryks. Planering för januaris projekt är kvar, irritation över dumma kommentarer på sociala medier stryks.
Vi ska acceptera det vi inte kan ändra (eller inte orkar ändra) och vara en gås.
Jag tycker att det är en utmärk metafor, tillika råd, att uppmuntra sig själv och sin omgivning som sakta börjar knyta näven och se skakiga ut av frustration – var en gås. Gåsen är känd för att ha fjädrar som är vattenavstötande, det rinner av den. Anstränger man sig tillräckligt och intalar sig själv att vara en gås så kan man nästan känna hur mindre och mindre fäster på ens fjädrar, och det mesta mycket riktigt rinner rakt av.
Men att vara en gås ska inte förväxlas med att vara varken obrydd eller känslokall. Det handlar primärt om att sortera bland intrycken och släppa in de som gynnar oss, de vi kan påverka och det vi där och då har energi över till.
Jag ska snart plocka upp telefonen och slå min farmor en signal. Troligen kommer jag bli uppdaterad om det senaste från släktfejden, kanske ska även hon återberätta min gravida systers skämt och högst troligen ska hon dela med sig av sin syn på pandemin och oron för framtiden. Jag kommer bry mig, jag kommer vara närvarande i samtalet, men jag kommer inte låta det sätta sig. Jag är en gås.
/Matilda
Rekommenderade inlägg
Om bloggen
I den här bloggen delar Matilda Konkell, kommunikationsansvarig på Cool Company, med sig av tankar och funderingar kring projektekonomi, konsult- och frilansliv, arbetsmarknad och annat som hör arbetslivet till.
