År 2020 måste definitivt räknas

Jag är förbryllad över alla tweets, memes och sägningar om att 2020 ska glömmas bort och att detta är året som vi inte ska räkna med. Jag ser vänner på Instagram som låser in sig helt och menar att de sitter i karantän, trots avsaknad av smitta eller symptom. Jag hör bekanta prata om att det ska bli så skönt när det är slut med ”lockdown”. Kvar står jag som ett frågetecken och undrar över vad det är jag har missat.

Sverige är ett tydligt undantag jämfört med andra länder kring vilken strategi som regering och myndigheter valt. Rätt eller fel, det återstår att se. Men faktum kvarstår, vi har fått behålla vår frihet att gå ut när vi vill, ta en fika på en uteservering och handla i alla butiker som förblivit öppna. Därför blir jag konfundersam när man likställer vår situation med Italien eller Spanien och skriver sin tweet om att året inte ska räknas.

Många jobbar hemifrån, håller distans till riskgrupper, förbrukar osannolika mängder handsprit, utlandssemestern är inställd, de stora sammankomsterna får vänta och vi håller oss hemma vid symptom. Och visst har det fått otroliga konsekvenser. Men trots inställd klubbsommar och paketresa till Kreta så måste livet kunna få pågå. År 2020 måste räknas ändå.

År 2020 är definitivt ett minst sagt annorlunda år. Ett svårt år som på många sätt skapat osäkerhet. Massor av företag har kämpat i månader för att överleva. Människor har ansträngt sig till max för att hålla sig kvar på arbetsmarknaden, och samtidigt kombinera hem och hemmakontor tillsammans med sambo, barn och husdjur. Man slår en extra signal till en farmor, tar ett större kliv åt sidan på trottoaren och beställer takeaway från restaurangen på hörnet. Det räknas.

Jag tror att det kommer bli svårt att gå tillbaka till det samhället vi dånade på med i 180km/h innan pandemin slog till. Var det verkligen rimligt att ta ett möte i London över dagen? Och kan man motivera dyra lokalhyror där alla anställda, kunder, och en trevlig lounge ryms? Var vi vid våra sinnes fulla bruk när vi tog 2–3 längre resor och ännu fler weekends om året? Jag tror inte det.

Jag tror att den framtvingade förändringen som Covid-19 inneburit har skakat om oss och åtminstone delvis fått oss att inse att vi kommer fram tids nog, även om vi kör i 70km/h. Det pratas redan här och var från företag som kommer att fortsätta erbjuda sina anställda att jobba med flexibel arbetsplats efter pandemin, samma typer av företag kommer fortsätta använda Zoom, Google Hangout och Teams för att spara både tid, pengar och planet. Det räknas.

2020, året som ställde allt på sin spets och vände upp och ner på livet. En pandemi som vi inte kunnat förutse och som drabbat oss alla. Men låt oss åtminstone komma ihåg all den kämparglöd vi sett och alla ansträngningar som gjorts. Allt tålamod, kapacitet och all förändringsbenägenhet. Det ska vi inte glömma när vi kommer ut på andra sidan.

År 2020 måste definitivt räknas.